KLASSNING AV EXPLOSIONSFARLIGA OMRÅDEN – HUR GÖR MAN?
Uppdaterat: 15 okt.
KLASSNING AV EXPLOSIONSFARLIGA OMRÅDEN – HUR GÖR MAN?
I processanläggningar är det inte ovanligt att det periodvis bildas brandfarliga och explosiva miljöer under normal drift. Vid hantering av brandfarliga vätskor och gaser är brand- och explosionsrisken således ständigt närvarande. En klassning av processanläggningens riskområden (d.v.s. indelning av områden med explosiv atmosfär utifrån deras förväntade förekomst) är därför en viktig del för att säkerställa en ändamålsenlig kontroll av tändkällor.
Klassning av explosionsfarliga områden/riskområden standardiseras genom flera internationella standarder och branschspecifika riktlinjer. Trots detta kan det fortfarande vara en utmaning att genomföra en områdesklassning och det kräver i många fall en bedömning av en expert.
SYFTET MED KLASSNING AV EXPLOSIONSFARLIGA OMRÅDEN
Syftet med att klassa explosionsfarliga områden är att undvika antändning av explosiva atmosfärer som uppstår under normal drift, antingen avsiktligt (t.ex. genom avluftning, provtagning, etc.) eller på grund av drifts- eller konstruktionsfel som förväntas ske vid enstaka tillfällen (t.ex. små läckage från flänsar, korrosionshål, etc.).
Målet med att klassa brandfarlig eller explosiv miljö är att minska risken för att samtidigt ha en brandfarlig atmosfär och en tändkälla (t.ex. het yta, elektrisk gnistbildning, etc.). Detta görs genom att kategorisera riskområden i så kallade ATEX-zoner för olika källor till brandfarliga utsläpp. Ett utsläpp av brandfarlig gas/ånga (riskområde) klassificeras i zoner: Zon 0, Zon 1, Zon 2 eller som ett icke-klassificerat område. Zontypen beror på hur ofta och hur länge en brandfarlig atmosfär förväntas uppstå:
I zon 0 förekommer den explosiva atmosfären ständigt, långvarigt eller ofta;
I zon 1 förväntas den explosiva atmosfären förekomma ibland vid normal hantering;
I zon 2 förväntas den explosiva atmosfären inte förkomma vid normal hantering, men om den ändå gör det har den endast kort varaktighet.
Zontypen beror därför på tre saker; hur ofta utsläpp sker, utsläppets varaktighet och hur länge den brandfarliga miljön som bildas av utsläppet kvarstår. Om den brandfarliga eller explosiva miljön är beständig är mycket beroende av områdets ventilation (naturlig eller mekanisk).
De resulterande ATEX-zonerna används för att välja lämplig Ex-klassad utrustning som ska användas i det specifika området för att minska risken för antändning. Dessutom medför zonerna även en ökad medvetenheten vid t.ex. kontroll av heta arbeten.
NÖDVÄNDIGA STEG VID UTFÖRANDET AV EN OMRÅDESKLASSNING
När man utför en klassning av riskområden finns det olika metoder att tillgå för att bestämma zontyp och utbredning. Generellt sett behöver du följa följande steg:
Identifiera källorna till brandfarliga utsläpp i det aktuella området;
Bedöma nivån av utsläpp varje individuell utsläppskälla (baserat på frekvens och varaktighet av utsläpp);
Beräkna utsläppsflödet från varje utsläppskälla;
Bedöma ventilationens effektivitet (mekanisk och/eller naturlig ventilation);
Bedöma tillgängligheten av ventilationen;
Bedöma zontypen för utsläppskällan;
Ta reda hur långt zonen sträcker sig för utsläppet;
Förbereda en ritning med ATEX-zoner för området.
Dokumentera stegen så att grunden för ritningen är tydlig. I princip bör en annan ATEX-ingenjör/konsult kunna följa alla antaganden och parametrar som används i ovanstående steg och få samma resultat. På så sätt bör de kunna göra om ritningarna med identiska zoner. Om endast ritningen med markerade zoner finns tillgänglig, eller om viktig information eller antaganden saknas, vilket ofta är fallet, kan detta leda problem med att bedöma om beräkningen av zonerna är korrekt. Det försvårar också att göra framtida uppdateringar.
HANTERING AV YTTERLIGARE RISKER
Områdesklassning hanterar enbart de utsläpp som förekommer vid normal drift. Att hantera andra risker än de som täcks av områdesklassning är därför viktigt för säkerheten i processanläggningar. Stora eller katastrofala på fel utrustning, till exempel rörbrott som leder till stora utsläpp av brandfarliga ämnen, måste hanteras genom andra metoder. Metoderna kan innefatta att följa lagkrav, internationella standarder, bästa branschpraxis, genomföra ordentliga riskbedömningar samt ha lämpliga drifts- och underhållsprocesser och procedurer på plats.
Det är vidare en vanlig missuppfattning att man inte kan ha en brandfarlig miljö i icke-klassade områden. Dessutom, även om ATEX-utrustning används korrekt i klassade områden, finns det fortsatt alltid en risk för antändning. Felaktig ATEX-utrustning eller felaktigt installerad ATEX-utrustning kan orsaka antändning. Därför kommer varken ATEX-klassning eller användning av ATEX-utrustning helt att eliminera risken för bränder och explosioner. Trots det är de fortfarande ett centralt moment i arbetet för att minska risken för bränder och explosioner i processanläggningar.
Har du frågor eller kommentarer angående farlig ATEX-klassning eller processäkerhet? Tveka inte att höra av dig till ORS Consulting.
